I'm about to whip sombody's ass

Ibland kan livet kännas som att man trampat i koskit och blivit instängd i en hage tillsammans med en kåt tjur. Idag känns det så. Koskiten symboliserar det att jag sitter fast i provveckan och jag hatar att läsa på prov. Den kåta tjuren däremot symboliserar biolla provet imorgon som närmar sig i en upphetsad takt och jag är liksom "not in mood". Inte för att jag någon annan gång heller skulle vara det. Men just nu känner jag mig minst "in mood". 

Sen när man då står där fast i koskiten med den kåta tjuren, så kommer ju förstås flugorna också. Och nu talar jag inte om bara en eller två utan det är hela jävla flugsläkten som kommer. Där kommer flugmommo o flugmofa och alla sjuttiotvå flugbarnbarnen och deras flugföräldrar och flugkompisar. Bara en massa attans flugor. Sen dansar dom ringdanser helt sadistiskt bara runt en och där står man alldeles försvarslöst fast i skiten. 

Flugorna i det här fallet symboliserar alla små saker som kommer emot när man redan färdigt är på dåligt humör och då blir småsakerna större än vad dom är. Helt perus juttun som man inte annars sku tänka på, blir plötsligt hujsit stora. 

När man då står där i koskiten med den kåta tjuren och flugsläkten så finns det egentligen bara en sak att göra. Då tar man nämligen fram sångfågeln i sig själv och börjar sjunga "I'm about to whip somebody's ass." Ni vet den där låten? Det är den låten som räddar en. Fast man nu ändå är fast där i koskiten med den kåta tjuren och flugsläkten så kan man i alla fall jamma lite för sig själv. Sen plötligt märker man att det känns lite bättre igen. Sen börjar man kanske lite jytä också och det är då hörni som man vunnit över koskiten, den kåta tjuren och flugorna! Då skiter man i dom. Ain't nobody got time for that.

Dagens lärdom. 

//Josefine